Skip to main content
  • English
  • Français
  • Svenska
  • Redan när jag gick på gymnasiet var jag fast besluten att följa samhällsvetenskapens väg, snarare än naturvetenskapens. Detta ledde till att jag 1999 började läsa på Dijon Business School (tidigare Burgundy Business School) och 2000-2001 gick jag på Karlstads universitet i Sverige för att läsa en Master i Service Management med fokus på forskning.

    I november 2000 satt jag och hade den berömda svenska fikan och läste en bok, när jag plötsligt stötte på en text om hur arbetslivskonflikter är en källa till stress och icke hälsosamma vanor för anställda. Detta talade till mig direkt och sedan dess är jag fokuserad på relationen mellan arbetsliv och icke arbetsliv. Forskningens roll ledde till att jag blev djupt och känslomässigt dedikerad till kunskap och utforskande. Medan jag utförde min doktorsexamen vid Jönköping International Business School i Sverige, var jag flexibel gällande olika aspekter i mitt avhandlingsprojekt utom en: arbetsliv/icke arbetsliv och senare gränsdragningsstrategier för arbete/icke-arbete. Sedan 2002 fokuserar jag därför enbart på att undersöka hur individer hanterar gränsdragningen mellan arbetsliv och icke arbetsliv. Detta kombineras med centraliteten av ledarskap och självledarskap, liksom HR- och organisationsteori som blev mitt fält av undervisning och diskussion inom Företagsekonomi.

    Under 2012, efter att ha brutit upp en långvarig relation, fokuserade jag enbart på mitt arbete. Därav skiftade jag från ett livspussel där jag var harmonisk, till tvärtom. Detta var hållbart i 2,5 år tills jag 2015 beslutade att göra en förändring. I september 2015 landade jag på riktigt och flyttade in i en av de berömda Skånelängorna i Skåne, Sverige. Jag (vidare)utvecklade på så sätt ett liv utanför mitt arbete, genom att lära känna människor runtomkring mig på ett äkta och genuint sätt. Jag skaffade hund, min underbara Enzo. Jag började njuta av att bo i Skåne och vara nära naturen. Dock, konstigt nog, men säkert inte av någon tillfällighet, sattes min position och stabilitet på jobbet på prov. Efter nästan två års misär på jobbet med svåra diskussioner och argumentationer för att försvara min professionalism, min ära, mina värderingar och mitt rykte bestämde jag mig för att ta ett steg vidare i min utveckling. Med tanke på min forskningserfarenhet och mitt djupa engagemang för arbetsliv och ledarskap började jag under 2017 gå en Co-Active Coaching-utbildning. Efter två års träning och när jag nu fyllt 41, fortsätter livet att vända och växla… det förändras på samma sätt som när jag som 14-åring förlorade min far som var en av de viktigaste ledstjärnorna i mitt liv. Idag, som 41-åring, upptäcker jag hela tiden nya stjärnor som vägleder mig och mitt liv.

    Nu är jag äntligen en Certifierad Professionell Co-Active Coach (CPCC) då jag avgick helt från mina akademiska positioner för att börja arbeta fullt ut med mitt eget företag JCL Coaching den 1 september 2019, som en fortsättning på den sidoaktivitet som jag haft sedan länge.

    Jag tackar alla människor som korsat min väg och gett mig styrkan att fortsätta… låt mig nu hjälpa och följa dig på din resa!